När jag var ung drömde jag om att bli textilkonstnärinna. På Capellagården utbildade jag mig i vävning i två år. Att inte endast väva bruksvävar fanns hela tiden som ett mål. Jag ville göra bilder med känslor i, bilder som berörde. Att väva bilder är tålamodsprövande och svårt. Det ska vara de rätta färgblandningarna på garnerna. Ofta blir det fel och man får repa upp. Jag vävde helt fritt med grova garner. Ibland broderade jag på bilden efteråt.